Vad kan du säga om du misstänker våld?
Du kan exempelvis säga:
" Jag är orolig för dig- du ser inte trygg ut i din relation, om det stämmer så vet du att jag finns här. "
Eller
"Jag tycker att du behandlas illa av din...... vill du prata eller ska vi ta det en annan gång? "
Ha tålamod! Du kan behöva upprepa dig vid flera tillfällen - det tar tid att förstå att man är våldsutsatt och det tar tid att bryta en våldsam relation. Det viktiga är att förmedla att du finns där och genom att sätta ord på det du upplever bryter du den kompakta tystnad som omger våldet. Om du formulerar dig så det finns ett val (nu eller sen? ) kan du minska känslan av att vara trängd för den du pratar med. Att berätta om din oro är mindre konfrontativt.
Om du kan – var lugn, varm och vänlig. Det är svårt när man är frustrerad av att stå bredvid och ”se på”, men på lång sikt kommer det att hjälpa den utsatta.
Om du själv är utsatt
Kom ihåg att du inte är ensam! Var fjärde till femte kvinna har varit våldsutsatt.
Att vara utsatt för våld innebär att leva med skam. Allt våld bygger på förövarens skam. Den insikten är viktig för skammen är inte den utsattas - men man kan bli bärare av den och det kan kännas som att det är ditt fel.
DET. ÄR. DET. ALDRIG.
Ta kontakt med Kvinnofrid och sök hjälp att justera skammen. Den är inte din!
Skapa förståelse för vad du är med om genom att läsa faktaböcker, böcker om andras erfarenheter, se en dokumentär, följ ett socialamediekonto om våld m.m.
Prata med någon du litar på.
Det kan kännas som en ”torktumlare” i huvudet eller som en chock när insikten kommer om vad du är utsatt för – det är normalt. Låt det ta tid så du hinner med. Att känna att man har kontroll över det man kan kontrollera, inte behöva ta beslut eller agera i stunden. Som i andra pressade situationer kan det vara bra att ”hålla huvudet kallt och hjärtat varmt” - att komma ihåg att vara rädd om sig.
Vi hoppas att du vill fortsätta sprida kunskap om mäns våld mot kvinnor och ta upp frågan i din arbetsgrupp, idrottsförening, vänkrets och familj eller på andra arenor. Det kan då vara bra att känna till att diskutera våld innebär som regel att möta motstånd - många vill inte prata, lyfta, lära eller förstå den här frågan. Man vill leda diskussionen bort från mäns våld mot kvinnor och prata om något annat. Det kan exempelvis låta så här:
Men männen då, borde man inte hjälpa dem - varför blir man våldsam?
VA! Kan de siffrorna verkligen stämma? Var kommer de ifrån?
Men alltså - vad menar man då med våld? Hur definierar man det? Kan någon verkligen bestämma vad våld är? Är det inte personligt hur man upplever det?
Män blir också misshandlade - de har ännu svårare att få hjälp!
Alla ovan frågor och ämnen är viktiga men om de kommer när du lyfter mäns våld mot kvinnor har den som regel ett annat syfte - att vi ska skifta fokus.
Tips på svar:
-Jätteviktig fråga- kan vi ta den efter vi diskuterat Mäns våld mot
kvinnor?
Om motstånd och våld
Att tänka på om våld och "humor"
Våld internaliseras både på individ och på samhällsnivå. Det senare ofta genom ”humor”:
"Kvinnor går inte att förstå sig på"
"Det är lättare att åka till månen än att förstå hur kvinnor tänker."
Eller när kvinnor sätter gränser;
"Har du mens eller?"
Exemplen ovan berättar att man inte behöver lyssna på kvinnor - de är ju obegripliga! Och när kvinnor sätter gränser är det inget man behöver respektera - det beror på olag i hormonerna.
Så internaliseras våld på samhällsnivå. Det försvårar för den som är utsatt för våld att berätta och underlättar för förövaren att upprätthålla våldet.
Det vi behöver göra är att säga ifrån och problematisera - på så sätt kan vi stå på våldsutsattas sida.